.

Helgen har bjutit på mycket, från spår till promenad i stora staden.

Helgen började med spårkurs, jag spårade med Älva och Jimmy med Leia. Det gick tydligen inte alls bra för Leia och Jimmy. Första spåret var tydligen väldigt veligt och hon spårade på sidan hela tiden med högt tempo utan att sätta ner näsan ordentligt. Spåret hade legat i 30-45 min och det blåste inte heller. Andra spåret hade legat i två timmar som en kursledare hade lagt. Det fanns korv utlagt den första biten för att få ner näsan. jag gick efter för att se hur det gick men det slutade inte så bra det heller. Hon började spåra men hittade inte korven (fanns inga snitslar så vi visste inte var spåret var), hon avbröt och satte sig under en gran och gjorde sina behov. Sen gick hon bara runt och lukta på annat, hon hittade inte spåret igen. Vi beslöt att ta om spåret och gå tillbaka till början men efter det gick ingenting. Så hoppas att spårningen går bättre nästa gång. Har funderat lite kring det här men har inte kommit på någon bra förklaring. Jag kanske ska lägga ett enkelt spår till Leia som Jimmy får gå med henne, så han får känna att han lyckas med henne också? Vet ju inte vad vi gör olika.. Ska väl inte spela någon roll vem som håller i slutet av linan? 

Spåret med Älva gick bra men det gick jätte fort! Så ska hålla emot lite nästa gång, får se om hon spårar lite mer harmoniskt då;) Vi har börjat lägga spår åt varandra nu i gruppen och det är jätte roligt. Det är bara en gång kvar av kursen men vi ska bilda en spårgrupp ihop, så vi kan fortätta lägga spår åt varandra. KUL! 

Söndagen bestod av kursavslutning uppe på klubben med tårta och rallylydnad:) Fick även använda klickersen lite. Ville öva in momentet STÅ och jag tror att hon har börjat fatta.. lite mer övning bara. Avslutade dagen med en promenad med Klara inne i Norrköping. Det gick jätte bra, hon reagerade inte på något speciellt och det var skönt att veta. Vi mötte hundar på smala bryggor, stod bredvid spårvagnar som susade förbi, gick förbi fyllon som gormade och skrek på varandra men hon bara uppmärksammade allt med att lyfta huvudet eller vifta på svansen mot några barn som tittade beundrande mot henne. Mycket nöjd med den promenaden. Svansen var i topp och hela hennes kroppsspråk var harmoniskt, det tar jag som ett tecken på att hon var bekväm med situationen:) 

Den 27 november ska Leia och jag gå en fritt följ-kurs. Klubben har bokat domare Anders för att lydnadsekipagen på klubben behöver öva på momentet fritt följ. Han ska även prata om hur domare ser på ett lydnadsekipage och vad man kan tänka på. Leia och jag kommer ta allt på våran nivå men eftersom jag vill tävla i framtiden så kan det vara nyttigt att träna rätt från början. Detta är ju något man kan ha nytta av i vardagen också. 

Bye bye!