Möte och föreläsning
Hej!
Den här veckan har vi miljötränat nere i Viken (Valdemarsvik), då jag tyckte att Leia reagerade så starkt förra veckan på två hundar som vi mötte i skogen. Men kan konstatera att det inte blir samma situation om man tränar på "stan" eftersom det går hundar och människor överallt, för hon reagerar knappt någonting i dom situationerna. Dock så blev hon rädd för ett gäng med ungdomar som stod ihop i ett hörn på gatan, de hade luvor och mössor på sig men var inte speciellt högljudda eller gjorde några speciella rörelser. Hon ville helt enkelt inte gå förbi utan la svansen mellan benen och reste ragg. Gick bara förbi utan att bry mig men jag fick dra i henne lite för att hon skulle gå.
Kan väl konstatera att Leia har kommit i något stadie då hon är väldigt känslig och är lite åt alla håll och kanter just nu. Hoppas ialla fall att det är ett stadie!
Fredageftermiddag så gick Leia och jag ut i skogen för att jag var sugen på ett spår då vi har fått barmark här i östergötland! Ja nästan ialla fall:) Blev ett kort spår med två vinklar med köttbullar hela vägen för att träna på ett noggrannt nosarbete. Gick väl sådär med min idé då hon gjorde flera cirklar när hon väl hittade en köttbit för att hitta fler runt om. Kanske måste göra fler sådana spår för att hon ska lära sig att godiset bara ligger i spåret.. Men hon var himla duktig med näsan, den gick på högvarv;)
När spåret la till sig så gjorde vi några korta kamplekar. När hon greppar ordentligt så vinner hon leksaken! Hon är lite försiktig när hon kampar så därför ska vi bygga upp henne lite, så hon vågar ta bättre grepp. Har även upptäckt att tränar vi på ett öppet fält eller område så har hon lite svårt att koncentrerar sig då hon alltid ska ha koll så ingen kommer.. Tränar vi i skogen eller på någon grusväg så har hon ett jättebra fokus och vågar släppa kontrollen och kampar därmed bättre.
Idag (söndag) så har jag varit på möte om Sveriges hundungdom för vi kanske ska starta det på våran klubb. Spännande! Senare var det även föreläsning med Per Jensen. 
Han är professor i etologi - läran om djurens beteende. Han har skrivit böcker om hundens beteende, språk och tankeförmåga och beskriver pedagogiskt hur kunskapsläget är idag. Mycket intressant föreläsning där forskning visar hur utvecklad hunden är på¨att tyda våra signaler. Dom har blivit experter på att läsa människor genom alla år dom har levt vid våran sida och dom förstår mycket mer än vad vi tror!
Kika gärna in på hans hemsida: www.perjensen.se
Nu ska jag gå och vara gullig mot Jimmy så att Leia ser att jag är en snäll människa! Räcker det att vara gullig och snäll en kväll? ;)
/Johanna
Hundmöten och backning
Den här veckan har vi backat lite i våran utveckling! Både vad det gäller hundmöten och momentet backning!
Mötte igår två små hundar när jag var ute och gick med Leia i skogen. Små hundarna började skälla när dom såg oss hundra meter bort. Vägen är ganska smal ska påpekas. Leia visade redan på långt avstånd stor uppmärksamhet mot hundarna och började resa ragg. Vid närmare avstånd började hon dra i kopplet och jag korrigerade henne men fick inte fullt så mycket uppmärksamhet som jag ville ha tyvärr.. (skulle påkallat hennes uppmärksamhet långt innan hon hunnit låst sig på hundarna). Väl framme så var deras hundar nästan på oss, då deras flexikoppel inte fungerade riktigt!? Leia hade bestämt sig för att gå fram men då tog jag tag i henne halvvägs och drog tillbaka henne, min handling utlöste morrande från Leia då hela hon var ganska spänd.
Det fanns många saker som jag kunde gjort bättre under det här hundmötet! Men det här var första gången (ja kanske andra) som Leia reagerar starkt på andra hundar. Därför ska jag ner till Viken imorgon och träna hundmöten! Har även bjudit över grannen så jag kan öva med flera okända hundar och göra det till en rolig övning istället! Här ska skvallras!
Nu till något roligare! Jag har ju övat att backa med Leia för att få henne att röra bakbenen mer. Nu har jag fått in det i fotgåendet och igår gjorde vi en vänstersväng inne och det gick skitbra! Jag älskar klickers!!
Nu låter det ju som hon kan momentet fritt följ men det kan vi inte än.. vi övar bara starter och svängar inne med klicker.. kort kort! ;)
ha det bra! /Johanna
Återhämtning
Då var det fredag igen! Tiden går fort och läker alla sår!
Leias sår har läkt fint och är just nu utan bandage.. Hon har fått ett fult trycksår av bandaget och det såg inte skönt ut för några dagar sen! Försökte låta såret vila utan bandage förra veckan under en natt men hela benet svullna upp efter trycket av bandaget.. så det var bara att linda på igen. Nu har hon varit utan i nästan två dygn och det har inte svullnat så mycket! Skönt!
Leia har varit med Jimmy på jobbet som vanligt den här veckan och igår var dom på rehab för första gången. Hon fick gå i vatten och det syndes tydligt att hon har belastat höger ben mer, då den sidan var mycket mer musklad. Det ska väl rehaben råda bot på hoppas jag! Nästa gång skulle hon få springa i vattnet trodde sjukgymnasten om allt såg bra ut!
Leia har även fått vara med mig i ridhuset när det har varit träning och kurs. Hon har fått suttit på en filt uppbunden. Mycket nyttigt för donnan som är van att vara med när andra tränar. Kan inte påstå att det är tyst, gnyr när de andra får göra något roligt eller när jag försvinner till andra sidan av ridbanan. Det är bara att att kämpa vidare! ;) Ger henne absolut ingen uppmärksamhet när hon låter, så jag hoppas att hon fattar vinken snart! Lite jobbigt är det när jag ska gå och hämta henne, då jag måste vänta tills hon blir tyst! hehe
Klickat in en sked också, har ju ingen metallapport än så man tager vad man haver! Nästa veckas mål är att hon ska kunna backa, bakbenen sitter ju som fastklistrade när vi ska göra något, hon vet nog inte om att hon har några bakben! Slutmålet är att hon ska kunna backa runt mig.. tänker att det underlättar svängarna i fria följet..
En liten rapport om Brottarbrittas energi just nu:
Gör glädjerus hela tiden och tar ingen hänsyn för att man står ivägen, vilket resulterade i att Jimmys mormor inte kan gå så bra längre, då 40 kgs hund studsade in i hennes knä. Ajaj.. Man kan inte väja åt samma håll! Inte nog med att hon sprang omkull henne en gång, så tar hon ny sats när mormor ligger ner och dundrar på henne igen men den här gången fick pussar i ansiktet! Lite mer respekt vill vi nog ha tror jag!
Ha en bra helg! /Johanna
Omtumlande vecka
Det var en vecka sen jag skrev och det har hänt ganska mycket under den tiden. Ska försöka förklara på ett bra sätt.
Efter söndagsträffen med kenneln så var Lena och jag bekymrade över hur Leia gick och satt, hon ville inte riktigt böja på sitt vänstra bakben lika mycket som sitt högra och när hon satt så la hon ut vänsterbenet. Detta är något som hon har gjort länge och jag har blivit lite "hemmablind".
Bestämde mig för att ringa och rådfråga en otroped i Söderköping, Krister Julinder. Han är specialist på leder och skelett och har kunder över hela Sverige. Han tyckte det lät oroväckande och bad mig komma in med Leia omgående. Undertiden som jag åkte in var jag riktigt förbannad på mig själv att jag inte hade åkt in tidigare, då jag hade sett att hon gått konstigt under en längre tid men jag har alltid trott att jag inbillat mig.
Krister såg direkt att något var fel och Leia blev sövd för att genomgå en ordentlig röntgen för nästan hela kroppen. Krister misstänkte vänster bakben men berättade att det lika gärna kan vara frambenen, ryggen, höften eller något annat. Röntgen visade små lösa fragment i hasleden på vänsterbakben och han misstänkte OCD. Men kunde inte fastställa diagnosen eller hur stor skadan var innnan han fått operera henne. Så vi fick komma tillbaka dagen efter för en operation, tordagen den 3 feb.
OCD, Osteocondros, är en tillväxtrubbning som drabbar stora hundar som växer för fort. Benen hinner inte med varandra och det blir "glapp" imellan brosket som ska skydda benen från att nöta på varandra. Det bildas ojämnheter och benbitar i leden. Det uppstår ofta vid 4-6 månaders ålder, då de växer som fortast.
Vilket betyder att Leia har haft det en längre tid, vilket gjorde oron större.. Krister sa att han helst opererade innan hunden var 6 månader.
Både Jimmy och jag tog ledigt och åkte och lämnade Leia för operation.. Kan säga att jag mådde riktigt illa och när vi var hemma (hon skulle vara inne hela förmiddagen) så tyckte jag att det tog så himla lång tid innan dom ringde! Men dom ringde och operationen hade gått bra.
Väl inne så fick vi se film på operationen, han går in med kamera i leden.. och vi fick se bitarna och öjämnheterna. Det såg inte skönt ut! Men Krister berättade att skadan var så pass liten och att det inte hade hunnit blivit någon infektion (det blir infektion om det får gå för länge och då är det svårt att rädda leden) vilket var tur eftersom hon redan var 9 mån... och han trodde att hon skulle bli helt återställd! Skönt! Nu är leden rund och fin igen och inga vassa bitar och kanter.. måste gjort jätte ont!
Här kommer lite bilder från operationen, i normala fall ska det inte finnas några ojämnheter eller vassa kanter:
Här kan man se en lös benbet som ligger på vävnaden, ca 1 cm var biten.
Jimmy och jag tror att det här är en av anledningen till varför hon har varit så slö på sista tiden men veterinären sa att det här har hon haft några månader och slöheten kan lika gärna bero på löpet..
Mys framför brasan efter operationen!
Nu går hon på smärtstillande och inflammatoriska mediciner i ca 10 dagar och hon mår mycket bättre än innan operationen! Det var bra om hon rörde på sig men inte för mycket såklart precis efter operationen så stygnen går upp.
Idag när vi var ute så betedde hon sig som en valp.. hon kunde inte gå i koppel och hon skulle mörda kopplet hela tiden.. kan väl säga att jag har fått tillbaka min Brottarbritta!! Hon är full med energi, nu när vi inte gör lika mycket som vanligt! Små tankeövningar inomhus räcker inte för våran lilla donna som är van att springa lös och få vara med överallt.. Om ett par veckor när såret har läkt ordentligt så ska det bli rehab..
//Johanna
