.

Hej!

Det var en vecka sen jag skrev och det har hänt ganska mycket under den tiden. Ska försöka förklara på ett bra sätt.

Efter söndagsträffen med kenneln så var Lena och jag bekymrade över hur Leia gick och satt, hon ville inte riktigt böja på sitt vänstra bakben lika mycket som sitt högra och när hon satt så la hon ut vänsterbenet. Detta är något som hon har gjort länge och jag har blivit  lite "hemmablind".

Bestämde mig för att ringa och rådfråga en otroped i Söderköping, Krister Julinder. Han är specialist på leder och skelett och har kunder över hela Sverige. Han tyckte det lät oroväckande och bad mig komma in med Leia omgående. Undertiden som jag åkte in var jag riktigt förbannad på mig själv att jag inte hade åkt in tidigare, då jag hade sett att hon gått konstigt under en längre tid men jag har alltid trott att  jag inbillat mig. 

Krister såg direkt att något var fel och Leia blev sövd för att genomgå en ordentlig röntgen för nästan hela kroppen. Krister misstänkte vänster bakben men berättade att det lika gärna kan vara frambenen, ryggen,  höften eller något annat. Röntgen visade små lösa fragment i hasleden på vänsterbakben och han misstänkte OCD. Men kunde inte fastställa diagnosen eller hur stor skadan var innnan han fått operera henne. Så vi fick komma tillbaka dagen efter för en operation, tordagen den 3 feb.

OCD, Osteocondros, är en tillväxtrubbning som drabbar stora hundar som växer för fort. Benen hinner inte med varandra och det blir "glapp" imellan brosket som ska skydda benen från att nöta på varandra. Det bildas ojämnheter och benbitar i leden. Det uppstår ofta vid 4-6 månaders ålder, då de växer som fortast. 

Vilket betyder att Leia har haft det en längre tid, vilket gjorde oron större.. Krister sa att han helst opererade innan hunden var 6 månader. 

Både Jimmy och jag tog ledigt och åkte och lämnade Leia för operation.. Kan säga att jag mådde riktigt illa och när vi var hemma (hon skulle vara inne hela förmiddagen) så tyckte jag att det tog så himla lång tid innan dom ringde! Men dom ringde och operationen hade gått bra. 

Väl inne så fick vi se film på operationen, han går in med kamera i leden.. och vi fick se bitarna och öjämnheterna. Det såg inte skönt ut! Men Krister berättade att skadan var så pass liten och att det inte hade hunnit blivit någon infektion (det blir infektion om det får gå för länge och då är det svårt att rädda leden) vilket var tur eftersom hon redan var 9 mån... och han trodde att hon skulle bli helt återställd! Skönt! Nu är leden rund och fin igen och inga vassa bitar och kanter.. måste gjort jätte ont! 

Här kommer lite bilder från operationen, i normala fall ska det inte finnas några ojämnheter eller vassa kanter:





Här kan man se en lös benbet som ligger på vävnaden, ca 1 cm var biten.

Jimmy och jag tror att det här är en av anledningen till varför hon har varit så slö på sista tiden men veterinären sa att det här har hon haft några månader och slöheten kan lika gärna bero på löpet..


Mys framför brasan efter operationen! 

Nu går hon på smärtstillande och inflammatoriska mediciner i ca 10 dagar och hon mår mycket bättre än innan operationen! Det var bra om hon rörde på sig men inte för mycket såklart precis efter operationen så stygnen går upp. 

Idag när vi var ute så betedde hon sig som en valp.. hon kunde inte gå i koppel och hon skulle mörda kopplet hela tiden.. kan väl säga att jag har fått tillbaka min Brottarbritta!! Hon är full med energi, nu när vi inte gör lika mycket som vanligt! Små tankeövningar inomhus räcker inte för våran lilla donna som är van att springa lös och få vara med överallt.. Om ett par veckor när såret har läkt ordentligt så ska det bli rehab.. 

//Johanna